Att tro är ytterst mänskligt
Har du en tro?
Fundera en stund.
Har du kommit fram till något?
Utan att ta för stora friheter här så är det helt bergsäkert att du faktiskt tror, på något.
Annars skulle du troligtvis inte existera.
För utan tro så finns det inte någon anledning att leva, för att vara frank.
Det som får oss att fortsätta här i livet är tron på att morgondagen kommer att vara bättre än idag. Eller i varje fall lika bra.
Skulle vi tro att morgondagen blev sämre än idag, ja då står vi för två val: Antingen ge upp eller kämpa för att själv skapa oss en bättre morgondag . Detta i tron, och förhoppningen, om att vi en dag kommer att skörda frukterna av denna kamp.
Tron är fundamentet i den mänskliga existensen. En av de främsta aspekterna som skiljer oss från övriga djur som vi delar denna planet med.
Tro gör att vi litar på varandra, och inte kämpar som galningar över de resurser som finns.
Ja den sortens beteende finns ju också bland oss människor. Och i de fallen handlar det om tron på rädsla som främsta drivkraft.
Hur kan man då undersöka, eller fördjupa sin tro?
Ibland kan det räcka med att bara vandra i skogen. Låta sinnena uppleva utan att våra tankar kommer in och dömer.
Testa att ställa dig vid ett träd och bara uppleva trädet. Inte tänka ”fint”, ”grönt” eller liknande, utan bara insupa trädet.
Vill du ta det hela ytterligare ett steg så kan du försöka se dig själv se på trädet, i tredje person.
Garanterat svindlande.
Ett annat sätt att fördjupa sin tro är att gå i kyrka i Hudiksvall, eller någon annanstans i Sverige.
När man vistas i en miljö där andra också känner tro så har det en stärkande och trösterik effekt på själen.
För tror, det gör vi alla.